Idag efter jobbet gick jag och William på stan och köpte present till hans kompis Lucas som ska firas imorgon.
Efter det gick vi för att köpa lite tröjor och byxor till William då hans kläder varit pinsamt korta den senaste tiden (när växte han ur 98???).
Vi gick in på H&M först och han rusade fram till en fin t-shirt med figurer ifrån Toy Story på. Jag sa då att ”Du får den om du vill ha den”. Men William svarade – Nej. Så visade jag en bredvid med Blixten på, den då? – Nej. Nån annan. Så gick vi till några långärmade tröjor och vi gick igenom hela raden – Nej. – Nej. – Nej. Vill ha som pappa har. Pappa har en grå randig tröja, kan tilläggas. Så gick vi igenom alla randiga tröjor i alla olika färger och ränder. – Nej. Till slut började han tröttna på att säga nej och sa istället – Na. – Na, na, na.
Vi gick igenom hela avdelningen utan ett enda Ja. Då går vi till en annan affär, sa jag.
På vägen dit förklarade jag för honom att vi måste välja några tröjor och byxor, men att han fick välja precis de han själv ville. Det verkade fungera för efter bara 20 tröjor inne på Cubus hittade han äntligen en som blev – Ja! Som pappa! och lite senare hittade vi även en med en dinosaurie på som fick godkänt. Sen tvingade jag med några basic tröjor och t-shirtar för 29:- från rean.
Sen tittade vi på byxor. Cubus hade häftiga färgglada jeans för bara 149:-, vill du ha de här William, blå jeans? – Na. Röda då? – Na. Inte röda. Vilken färg då? Gröna? – Jaaa!
Sen fick jag tvinga honom att köpa ett par jeans också. 99:- kostade de bara, Cubus hade en riktigt bra rea.
Men att det ska vara så svårt! Han var så jäkla bestämd på vad han ville ha och inte. Även fast han gillade en del, gillade trycket och så, så ville han inte ”köpa” dom. Suck. Jaja, han har en egen stil och en egenhändigt utvald garderob nu i alla fall!





















