I dagarna har det varit lite mer diskussion om jämställdhet på bloggen än vanligt. Se här och här. Eller diskussion och diskussion, ämnet har iaf varit närvarande. Jag är för att tänka i nya banor och ifrågasätta gamla könsroller eller snarare uppfattningar om tjej och kille. Till exempel varför rosa anses vara en tjejfärg när den förr i tiden bars av män för att symbolisera styrka…eller nåt i den stilen, minns inte riktigt. Jag tycker Anna Kaagard Kristensen kommer med en hel del fyndiga inlägg som allt som oftast tar upp detta. Även fast jag kanske inte alltid håller med så tycker jag det är roligt att läsa något som faktiskt säger emot de mest självklara saker, så att man får tänka till lite liksom. Fotografen JeongMee Yoon har också fångat mitt intresse med en jätteintressant utställning där hon fotograferar tjejer med deras rosa saker och pojkar med deras blå. Se den här. Mer för ögat än för hjärnan, men ändå.

Att jag blivit lite mer ifrågasättande nu när jag själv blivit mamma är ibland rätt tydligt. Som häromdagen då jag läste en bok för William som heter Lille Wille: God natt, lille vän! från goboken. På baksidan står det nåt i stil med ”Wille ska sova och säger godnatt till sina leksaker, lilla Wilma och mamma och pappa”. Jaså? Jag visade Andreas detta och sen bläddrade vi igenom boken. Det finns inte en enda pappa i hela boken!

Hade jag varit helt insnöad nu hade jag förmodligen mailat de som gjort boken och frågat vad de tänkte på egentligen, men jag är lite lat och ja, jag väljer mina fighter. Jag tycker det är lite roligt att upptäcka sådant men för mig räcker det med det. Tycker någon att dockor är för tjejer och bilar för killar så får de väl tycka det. Jag tänker i alla fall fortsätta ifrågasätta mina egna förutfattade meningar om ”tjejigt” och ”killigt” även fast jag inte är någon renhårig feminist.

Idag var William hos dagmamman med Andreas på eftermiddagen från kvart över ett till tre. Jag lämnade dem där och åkte sen hem och gjorde klart en uppgift till skolan. Den här veckan är det rätt lite uppgifter verkar det som, så jag funderar på att vara med någon dag hos dagmamman jag också. Men det beror på hur pigg jag känner mig, jag är inte helt frisk än ju. Fast jag känner mig mycket bättre dag för dag.

I alla fall, när jag kom för att hämta dom igen klockan tre möttes jag av en pratglad, lycklig och nyfiken liten kille. Han var så avslappnad och sprang runt och visade mig saker. Han pratade med dagmamman (ja…pratade alltså bla bluh biii pii aah ouuuiiii) och var helt annorlunda mot första gången vi var där på besök. Idag hade han varit mer själv, utan Andreas. Andreas hade istället underhållit de andra barnen oavsiktligt. Han råkade kasta en boll åt en av dem och sen ställde sig alla andra på rad. Haha, kan se Andreas som dagpappa!

William hade under tiden lekt med andra och med dagmamman, han fick äta macka på mellanmålet och sen kom jag. Han blubbade hela vägen hem sen och såg så glad ut. Det var en riktig fröjd att se.

William har ett speciellt ljud för alla slags djur, speciellt hundar och katter. Det låter något i stil med tshh tshh. Idag fick vi besök av Chris och hunden Mille när Andreas kom hem. William blev först livrädd när han möttes av en hund istället för pappa vid dörren men det släppte när han upptäckte vad den kunde göra vid matbordet. Se själva…

Nu är de tillbaka från dagmamman, jag åkte och hämtade dom efter en och en halv timme bara. Det hade gått så bra så och tydligen hade det inte gjort något om vi kom förra veckan fast han var snorig. Det kunde hon ju sagt när Andreas ringde på tisdagen så hade vi kanske kunnat börja på onsdagen, men men. Nu blev det som det blev och det blir nog bra det här med till slut. William hade tittat på de större barnen som gympade/dansade och så hade han lekt med en boll. Hörde att tjejerna hade gett honom lite uppmärksamhet också ;) Min lilla charmör. William alltså.

Så skulle ju jag försöka vila lite på eftermiddagen då William ändå sov middag. Meeen det sket sig det också. Andreas körskola ringde och frågade om han ville köra tio i tre idag istället för halv nio imorgon så då kom Andreas in och kollade det med mig. Samtidigt vaknade William och jag kunde inte somna om. Jaja, tänkte jag, jag får ju sova imorgon då istället. Kvart i tre ringer de igen och säger att det blivit något missförstånd med en avbokning och det blir imorgon halv nio i alla fall. JA! Så jävla kul, då får jag inte sova imorgon heller! Jag är sjuk och vill sova ju! Fan.

Nu är Andreas över till Chris för han behövde komma hemifrån nån timme. Självklart ställer jag upp på det, behöver man en paus så gör man. Men jag måste börja bli bättre på att kräva pauser själv, just nu känns det som att min återhämtning från förkylningen hamnar längst ner på prioriteringen så jag blir bara tröttare, segare och inte ett dugg friskare. Samtidigt försvinner all tid till skolarbete. Vad ska man göra för att få tid för sig själv när man är för dålig för att gå hemifrån och sovrummet tydligen inte kan vara en vilo-zon?

Jag är inte riktigt frisk idag heller, så jag har fått maila mina lärare och sjukanmäla mig för kvällens seminarier samt ringa jobbet och säga att jag inte kan komma imorgon då jag skulle. Jättetråkigt, jag hatar att ställa in sådär. Jag hoppas vara bättre imorgon men jag tror inte jag kan jobba ändå för som det är nu nyser jag hela tiden och snorar än.

På grund av detta är det bara Andreas som tar William till dagmamman idag och det är han mer än lovligt grinig över. Han tjurade imorse när William vaknade och tyckte jag kunde ta honom för att nu var det han som hade sovit dåligt inatt. Igår när jag hade sovit dåligt fick inte jag sova alls, inte ens efter att ha tagit William på morgonen. Så…eh?

Sen tjurade han till när jag sa att han fick ringa till dagmamman och kolla så det var ok att de kom. Är det konstigt att den förälder som faktiskt ska dit ringer eller? Nej, precis vad jag också tyckte.

Och så surades det hela vägen dit för att det är minsann inga andra pappor som skolar in sina barn och han visste ingenting om någonting och det var så jobbigt. Sista kommentaren innan de gick in var något om att jag kunde åka hem och bara ta det luuugnt och soooova. Ja för jag har ju inget att göra? Sursnopp!

Vissa morgnar borde inte vi vakna tillsammans, för vi har lika dåligt humör båda två då. Nu är de där i alla fall och jag slår vad om att William kommer sova länge när de kommer hem igen. Det är en liten klump i magen måste jag säga, min pojke, helt själv på dagis med massa barn. Stora, stora killen! William alltså…;)

Idag orkade jag inte med mycket, men vi åkte och handlade på City Gross i alla fall och plockade ihop lite till dagens middag medan vi ändå var där. Det blev en sallad med feta och chili och lätt creme fraiche chili & paprika till grillad kyckling. Jättegott!

Tyvärr ville inte William äta nåt utan slängde hela skålen i golvet. Han har matvägrat hela dagen, det enda han fått i sig var en clementin men den slukade han nästintill hel, så gott var det. Han ville inte ha nötgryta, inte lasagne och inte kyckling eller sallad. Bråkiga unge! Ändå verkar han nästintill frisk nu, han har varit på det jävligaste av humör idag men inte snorat eller hostat alls. Imorgon åker han och Andreas till dagmamman med andra ord! Jag ska skjutsa dom dit men jag behöver minst en dag till innan jag kan umgås med någon. Tror att jag inte kommer kunna gå på mina seminarier imorgon heller och det är jävligt surt, men jag kan inte gå runt och smitta massa folk bara för att jag vill slippa extraarbete. Nu ska vi ha lite kaffe och singoalla, mumsig söndag!

Egentligen brukar jag ta lördagsmorgnarna med William så Andreas får sova lite. Men idag tog jag bara vällingen klockan 5 då han vaknade jätteledsen. Halv nio, då William ville gå upp, så tog Andreas honom. Jag fick sova till 11 då jag vaknade av dammsugaren och kommer upp till en överlycklig son och ömsint man som säger ”bara slå på bryggaren så får du kaffe”. Underbara, underbara man. Han fortsatte dammsuga då jag tvingade i min ömma hals lite frukost och sen fick han spela lite spel så tog jag William. Ska försöka gå ner till affären och handla lite smått idag, känner egentligen inte för att gå någonstans men vill samtidigt ha lite frisk luft.

William är bättre idag, på tal om upp och ner. Han snorar inget och har inte hostat något alls. Vad är det här? Undrar om det kan ha varit något med luften i lägenheten igår kväll för till och med jag tyckte den kändes torr och hostade en del. Det plus efterdyningarna av en förkylning kanske inte är en så bra kombination. Han verkar inte ha öroninflammation i alla fall, för han reagerar inget alls när man trycker på öronen och det är skönt. Jag var öronbarn när jag var liten och var på akuten en del vad jag minns och det hoppas jag vi slipper med William. Hoppas inte det här kommer gå runt och runt i familjen bara. Undrar om jag ska ta och blanda till någon huskur för förkylning så kanske det här går över fort…har ni något recept ni brukar ta till?