En snabbis

Det här blir ett snabbt litet inlägg för jag orkar fan inte sitta här. I helgen var vi i fjärsbo och det resulterade i att jag först fick vettet skrämt ur mig av spöket som härjar där, så att jag låg helt skräckslagen i ett par timmar i mörkret helt själv. Efter att jag tagit mod till mig och sprungit ut med ett litet ljus i handen och fått in Andreas kommer vi fram till att spöket hade stängt dörren in till köket. Så läbbigt.

När vi sen skulle åka hem idag så visar det sig att bilen är helt jävla livsfarlig att vistas i, tack vare ett misslyckat däckbyte och en mekanikers vakna öga får vi veta att det här är fel på den:

• Slangen som leder luft ur motorn är det hål i
• Hjulinställningen är helt fel
• Sommardäcken är så blankslitna på ena sidan att de snart exploderar
• Muttrarna är till aluminium och allrounddäcken är i stål = livsfarligt
• Bromsarna på bakre däcken tar inte alls. INTE ALLS!
• Kylaren läcker apa

Kort sagt. Vi kör inte den bilen mer. Jag kör inte den bilen med mina barn i, aldrig att jag vågar ta den risken. Vi säljer fanskapet eller skrotar den och köper cykelutrustning för pengarna.

Min helg har varit allt annat än lugn med andra ord.

Kanske ett jobb

Jag är riktigt glad idag, för nu har jag blivit erbjuden ett eventuellt översättningsjobb. Det är en firma som kanske ska erbjuda sina kunder matreportage som de då köper in från England. Och jag ska då översätta dom till svenska. Yej! Jag skulle få veta mer och se exempeltext nästa vecka. Hoppas hoppas hoppas att det här blir av, det skulle vara så roligt! Och matreportage, hur bra kan det inte bli?

Datanörd in the making

William är en riktig datanörd, precis som sina föräldrar. Han sitter gärna hos oss när vi sitter vid datorn. Han pekar på bilder, skriver med tangentbordet och klickar med musen. Häromdagen fick jag stänga ner 17 rutor med Windows Helpdesk för att William varit på min dator då Andreas suttit vid sin. Hur nyttigt det är för en sån liten med datorer kan vi diskutera en annan dag. När vi besökte min pappa i helgen satt han även bredvid honom och spanade på skärmen. Sådan morfar, sådant barnbarn?

Trött eller?

Så trött jag var igår, efter att William somnat la vi oss och kollade på Robin Hood i soffan och jag somnade innan filmen var slut. Andreas fick väcka mig och fråga om vi inte skulle lägga oss i sängen istället. Sen runt 1 på natten vaknar jag av att William är helt otröstlig, han gråter och gråter och jag vaggar upp för att se vad som är fel, är inte Andreas där? Men det är han, och ändå är det inget som funkar för att få Wille att somna om. Bara en sak funkade, att få ligga mellan mamma och pappa i stora sängen. ;)

Så jag vaknade 7 imorse med tre centimeters sovyta kvar i sängen och en son som snarkade sött. Härligt. Jag är fortfarande trött om någon undrade.

1094

1094, så många inlägg har jag publicerat hitills i bloggen. 59,897, så många personer har läst de inläggen och 3310 gånger har de kommenterat. 607 dagar har bloggen funnits och den 25 Maj 2009, då vi döpte William och gifte oss, fick jag 466 besök. Annars ligger medel på 100 per dag. Det märks att bloggen lever sida vid sida om mitt liv. Tack alla ni som läser, ni är mer än bara en siffra i statistiken!

En myshörna

Jag är ju i full gång att boa som jag skrev tidigare, och då får även gardinerna sig en omgång. Nu bytte vi i vardagsrummet, men vi har inte bestämt oss för om det ska bli så vi ska ha det. Om det blir så så måste jag fålla upp gardinerna, de är alldeles för långa för de här fönstrena. Men när vi bytte passade jag på att i all hast skapa en liten myshörna åt William i fönstret som har ett lågt fönsterbläck. Han gillar verkligen att sitta i de fönstrena som har det i lägenheten så nu fick han en mjuk dyna, en kudde och ett gosedjur att kela med bakom gardinerna. Får se hur länge han låter det se ut så.

Ett kärt återseende

Då är det tillbaka till normaliteten igen. I helgen var vi i Örebro där vi hann med att träffa pappa och Veronica. Det var riktigt härligt att vara tillbaka och jag vill verkligen inte låta det dröja lika länge till nästa besök. Vi passade på att uppdatera Williams garderob lite i Mariebergs köpcentrum, men de fantastiska reorna hade vi visst missat. Det blev en starkt grön hoodie och ett par bruna byxor på H&M och ett par vanliga bomullsbyxor på KappAhl, allt i 98 så han har lite som passar ett tag. Vi hittade också en tuff skinnjacka på H&M, som vi funderar på att köpa nästa månad som höstjacka.

Tuff Skinnjacka från H&M

Grön Hoodie

Idag har vi tagit det rätt lugnt, Andreas och William var iväg i morse och köpte nybakt bröd på bageriet som de överraskade mig med då jag låg och tog mig en sovmorgon på min lediga dag. Ikväll ska vi äta tillsammans med alla andra i kollektivet på måndagsmaten som börjat igen, skönt att slippa tänka på vad man ska laga till middag! Istället har jag ‘boat’ idag, och tagit fram kläder till lillen från det vi sparat. Det var ett kärt återseende att se de små, små byxorna, de små, små mössorna och de fina stickade jumprarna. Nu är det inte långt kvar!

Dagisplats

Idag kom beskedet, den 20/9 får vi börja skola in William på dagiset som ligger i samma byggnad vi bor i! Ja så skönt! Men också ledsamt att lämna dagmammorna i Malmslätt. Ska absolut köpa en fin blomma till dom allihop och Christina ska få något speciellt. Kanske William kan göra en fin teckning ;)

Jag visste inte att man skolade in även när man bytte dagisplats, det gjorde vi ju inte på sommardagiset. Men det är ju inga problem, jag kommer nog inte jobba något fr.om. det datumet utan vara hemma föräldraledig för Max i magen.

På tal om föräldraledighet. Jag begärde föräldrapenning för den veckan vi var i Skottland med William som skulle kommit nu. Men när jag tittar på banken har jag bara fått betalt för en dag och på försäkringskassans sida bekräftas det. ”Du har fått utbetalning, en dag, för 2010 08 20.” Vänta lite nu, va? 20 Augusti? Försäkringskassan alltså. Om ett enda parti i valet har som vallöfte att de ska fixa till föräkringskassan och arbetsförmedlingen till fungerande och effektiva organisationer. Då har de min röst.

En sån dag

Vad jag har hetsat och stressat idag, det är inte klokt vad dum jag är mot mig själv. Först var det upp och iväg på morgonen, jobba till 11.15, då skulle jag till kvinnohälsan för en koll (allt såg bra ut som vanligt) och sen hem för lunch och tillbaka till 12.15 var det tänkt.

Jag hann hem, ringa till jobbet och säga att jag blev sen och till dagmamman för att säga att jag jobbar över en timme extra, skälla på Andreas för att jag inte hittade min gamla mobil som jag tänkt återuppliva, äta och sen iväg igen. 12.45 var jag tillbaka på jobbet för att svara i telefon åt tanter utan tålamod fram till 15. Då var det iväg och hämta William och köra så fort jag vågade för att hämta min kusin och försöka få med henne med 15.30 pendeln. Då stannar en idiot framför mig i en av korsningarna…där det är grönt! Behöver jag säga att jag hängde på tutan som ett annat pucko? och så hamnade jag i röda vågen…

I alla fall, hon hann inte, såklart. Men jag stannade och tog en fika med henne på stationen så väntan på nästa pendel inte blev så lång. Sen hem för att bli glatt överraskad av Andreas som städat hela hemmet, köpt blommor till mig och en leksak till William. Vi var lyckliga familjen kan jag säga. Men all stress gjorde mig helt matt och magen krävde lite vila framåt kvällen och jag somnade. Vaknar klockan nio i en svettig dregelpöl och inser att jag missat cafémötet och Williams nattning helt.

Och nu sitter jag här och funderar på om William slängt min gamla mobil i blöjhinken eller nåt utan att vi märkt det. Imorgon ska jag inte stressa ett dugg! Däremot ska jag leta mobil, ringa försäkringskassan och packa inför Örebro. Amen

Underbara liv

Vem kommer hem till sånt här på en torsdag?

Vi behöver

Åh det är så mycket det känns som att vi behöver just nu. Saker ska tas upp ur förrådet, kläder till lillen ska tvättas, nya ska köpas till Wille och vi måste kolla mer på vagnar. Vi har hört och sett en finurlig konstruktion som är som en stol för det större barnet som man kan fästa på en vanlig liggvagn och på så sätt göra det till en syskonvagn. Är det någon som vet vad en sån heter eller om det finns att köpa någonstans? Det skulle ju vara så smidigt!

Sen behöver vi barnvakter på jour också. Alla som kan tänka sig får gärna höra av sig om när de kan, så vi vet vem vi kan ringa om lillen kommer mitt i veckan, på natten, på helgen osv. osv.

Förutom det behöver nog jag en stor dos tålamod, för nu börjar jag tröttna på att vara gravid.

Hur kan du ha jobb?

Hur fan kan en människa som skriver meningar som ”detta möjlighet ger också…” och ”vilket i sin tur kan i ett senare skede…” eller min favorit ”I det bifogande materialet…” ha jobb, men inte min man som faktiskt kan svenska?

Det var Andreas handläggare på arbetsförmedlingen som bidrog med ovanstående i sitt formella och maskinskrivna(!) brev om ett praktikförslag. Pinsamt Ulf.