Oj, vilka historier som trillar in här om besiktnings och bil-missöden. Vad hemskt att repa någons bil helt ny med körkort och allt, och vilka skumma affärer min farbror pysslar med på mörka parkeringar! Man får i alla fall ett helt nytt perspektiv på sina egna problem när man läser om de som haft det mycket värre.

Jag har nu en ny fråga till er läsare (ni får gärna fylla på med berättelser om besiktningar och bilar också om ni har någon på lager såklart). Eller fråga och fråga, mer en uppmaning. Vi kör lite jultema den här gången. Julklappar närmare bestämt. Har du någon gång köpt något i julklapp till någon du mycket hellre hade köpt till dig själv? I så fall, vad var det?

Nu ska vi se Where the wild things are, en filmatisering av en barnbok, på svenska översatt till ”Till vildingarnas land”. Jag läste den en del när jag var liten och den var fängslande, med den lilla pojken som blev kung över ett gäng monster. När jag berättade hur jag mindes boken för mamma blev hon rätt förvånad, hon hade alltid trott att den boken var skrämmande för små barn, men inte, det är ju en barnbok och nu är den film. Se den, om ni gillar fantasi och vackra sagor. Jag återkommer med mitt slutgiltiga ord om filmen efteråt.
Tillägg: efter filmen-den var inte så slukande som jag hade väntat mig, men gullig, med fin musik och välgjorda kostymer. Se den om du vill ha något småsött att fördriva kvällen med.

Nu sitter jag här, lite smått nöjd över mig själv då jag gjort en övning i Kanji och faktiskt förstod det mesta av det. Passar William för Andreas är på halkbana hela eftermiddagen. Var meningen att jag skulle ta William för sin andra dos vaccin efter 14, men har fått lite olika besked om det. Så jag väntar på ett samtal från vårdcentralen, de ska ringa halv två. Så får jag fråga med en gång innan vi går ner. Fast vi behöver ändå gå ner till centrum för att handla iofs, men, är man så lat att man inte orkar gå tjugo meter extra så är man. Nu ska jag försöka få William att vila en stund och passa på att ta mig en kopp kaffe och gå igenom alla Kanji en gång till, har väl cirka 50 av 300 som jag inte riktigt är säker på. Skön dag för övrigt, fick sova länge och inte stressa iväg till lektion/jobb och snön faller lätt utanför fönstret. Nu är det snart jul! Sitter och funderar på om mitt paket till Tilda kommit fram än, skickade det i fredags…eller om det var i torsdags. Man kan ju inte lita på posten nu för tiden. Under tiden som vi tar reda på postens tillförlitlighet kan ni väl berätta om era besiktnings-minnen under det här inlägget?

Jag försöker ragga till mig lite fler läsare, varför? Tja, prestige, kul med nya kommentarer, bekräftelse på att mitt liv visst är kul för andra? Inte vet jag, men vill ni hjälpa mig, så besök nån av sidorna nedan och ge min blogg ett högt betyg! Kommentera gärna sedan vilket betyg ni gav mig och på vilken sida, den som slickar mest röv vinner nåt lagom före jul!

Vi löste vårt Moment 22 med hjälp av min snälla mamma, som lånar oss pengarna vi behöver till reparationer. Så med hjälp av min mamma och Andreas lika snälla pappa så ska vi nog få ordning på det här innan 14 Januari! Jag vet ju att jag får in pengarna som behövs den 27 så det är så bra att vi kan få låna pengarna de få veckorna innan som det behövs just nu. Tack alla som hjälper oss med bilen!

I alla fall, för att gråta lite över vårt sorgliga liv bad Andreas mig att ”göra nåt gott” så här på kvällskvisten, till säsongens sista avsnitt av Dexter, som vi följt slaviskt under åren. Efter att han kittlat mig tills jag gav upp och gjorde som han bad tog jag några baguetter jag fick med mig hem från jobbet i fredags (jag fick! de sa!), la på en massa smarrigt och slängde in i ugnen, till det kokade jag varm choklad på kakao. Så nu väntar vi bara på att det ska svalna till ätbar temperatur och så ska vi vända den här måndagen till en bra dag igen.

Vad är det värsta ni varit med om när det kommer till bilar, besiktning och sådana saker? Och nej, mamma får inte svara. Inte pappa heller (har överlevt 72 olyckor tror jag). Men ni andra?

smarrigt va?

Idag 17.30 besiktade vi bilen som Andreas mamma låtit oss ärva.
Det blev följande 2:or

• Sidokörriktningsvisare, höger, ur funktion
• Stötdämpare, fram, båda sidor, dämpverkan otillräcklig
• Hjullager, fram höger, missljud

Och Bra att veta:

• Krängningshämmare, fram höger, fastsättning glapp
• Färdbroms bromsskiva, bak höger, rostangrepp/liten anliggningsyta

Jävla Skit med stort S. Det här ska vara fixat till 14 Januari och vi har inte råd med nåt innan den 27. Det som kommer till jul går ju till bilens skatt och återbetalning av skatt som Andreas måste betala då. Så det blir körförbud fro.m. 14 till någon gång i framtidens oöverskådliga närhet. Blä. Vågar man åka hela tio mil till Västervik för att laga en bil med körförbud eller blir polisen sur då?